miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

26 januari, 2007

M Platini

Ett förvånansvärt intressant samtalsämne på arbetsplatsen idag var att Lennart Johansson tydligen fått kicken som UEFA-ordförande. Värsta viktiga grejen. Hans efterträdare blir Michel Platini.

Antalet franska fotbollsspelare jag kan räkna upp är milt sagt litet. Michel Platini är en av dem. Men inte så mycket för hans insatser i landslag och klubblag - jag har överhuvudtaget ingen aning om något av det, eller ens vilka klubbar han var med i. Nej, det handlar, precis som i fallet John Barnes, om musik. Men i fallet Michel Platini är kopplingen till människan själv ännu mindre än vad gäller Barnes (Barnes var förstås rapparen i den bästa fotbollslandslagslåt som spelats in - förstås New Orders "World in Motion"). Faktum är att han inte har något alla att göra med den här låten.

Istället är det M People som 1991 spelade in fem minuters hyllning till Platini. En låt som på många sätt sammanfattar Storbritanniens housescen kring skiftet åttio-/nittiotal - med Haçienda, balaeric, Ibiza och "Jingo" som vanligt förekommande nyckelord. I "Platini" sammanfaller i princip allt det här.

Här skulle jag kunna avsluta med att skriva att den här låten garanterat är betydligt roligare än såväl Michel Platini själv som fotboll i allmänhet, men det är så självklart. Istället föreslår jag att alla dessutom kollar in M Peoples väldigt bra debutalbum "Northern Soul" - där "Platini" återfinns, liksom en väldigt bra cover av Ce Ce Rogers "Someday".

M People "Platini"

Etiketter: house