miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me
05 december, 2006
Laid out misery
Lisa Miskovsky sittande bland stenar

När jag gick på mellan- och högstadiet fanns det en kille i min klass som lyssnade på Kiss. Bara Kiss. Jag menar verkligen bara Kiss. På många sätt en beundransvärd enträgenhet, men, tja, rätt trist. Jag skulle inte klara av att vara en artist trogen i vått och torrt.

Däremot har jag förstås haft, som så många andra som lyssnar mycket på musik, elitistperioder när det var livsviktigt vad man lyssnade på. Då menar jag inte nödvändigtvis vilken typ av musik som vilka artister man lyssnade på. Och framförallt inte lyssnade på. Den där perioden som de flesta verkar gå igenom och klara av någon gång under tonåren.

Visst lyssnar jag fortfarande med filter som på förhand ställer till det i onödan. Men det känns som att när musik som totalt slår undan benen på mig kommer från oväntat håll blir fallet dubbelt så hårt. På ett bra sätt.

Att jag skulle lista Lisa Miskovsky här förvånade mig trots det. Inte därför att jag tycker hon är dålig (jag köpte "Driving One of Your Cars" när den kom och tycker fortfarande att den, plus några av hennes andra låtar, är bra). Mer för att hon är en av de där artisterna som jag gillar när jag hör dem, men som inte lämnar särskilt mycket intryck efteråt.

Jag hade inte hört Lisas "Sweet Misery" förrän igår. Jag blev tvungen att gå in på Lisas sida och kolla in videon till "Sweet Misery" för att höra hur det Jocke Berg-producerade originalet låter. En, i all sin struttighet, helt okej låt. En låt som fick mig att tänka på Sarah McLachlans enastående "Sweet Surrender" på fler sätt än bara titellikheterna. Det finns en gemensam stämning låtarna emellan jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Men parallellerna mellan "Sweet Misery" och "Sweet Surrender" stannar inte där. Jag är förmodligen en av få som upptäckt och fallit för Sarah McLachlan via MTV Chill Out Zone, det där programmet som alltid gick efter MTV Party Zone i mitten av nittiotalet och som jag alltid zonade in till lagom när jag kom hem från studentfestandet. Under en period var Sarah en hyfsat stadig gäst i det programmet med sin "Sweet Surrender". Men i en remix av DJ Tiësto.

Originalversionen av Lisas "Sweet Misery" är som sagt var helt okej. Men precis som i fallet Sarah McLachlan var det en remix som fick mig att upptäcka originalet. Till skillnad från Sarahs låt är remixen av "Sweet Misery" så otroligt mycket bättre än originalversionen.

Svenska Laid (Johan Andersson och Johan Emmoth) har remixat och skapat musik under en handfull olika alias och arbetat med några av de riktigt stora dansmusiknamnen. Men frågan är om de någon gång gjort något bättre än det de fått till av "Sweet Misery". De har tagit originalversionen och tranceifierat den på vackraste och varsammaste vis och faktiskt fått den att låta mer Kent än vad Jocke Berg själv lyckades med. Ja, om Kent gjort musik i samma landskap som, säg, The Knife på sitt senaste album. Insvept i den sorgligaste och mest övergivna t-baneuppgång där kalla ekon studsar fram genom tunnlarna.
Maybe this is all a joke to you
I know, I feel it too
You're my sweet little misery

Let me go, let it show
she's a loser
but you choose her
making you feel

Now the word's out on the street
they say we're history
that's why I, I need my, I need my
misery
När sedan den imiterade stråkslingan rasar ner för den avstängda rulltrappan efter lite mer än två och en halv minut dränks spåren i den mest sorgexploderande blå färg som en Sony Bravia-reklam för uppdämda och brustna själar.

Jag vet inte om Laids remix ens kommer att dyka upp på något officiellt släpp. Den verkar bara finns på någon slags promosingel. Den som vet var jag kan hitta en singel med remixen får gärna säga det till mig.

För det här är något av det mest allra bästa som överhuvudtaget släppts åtminstone den här sidan om tvåtusentalet. Inget annat än fullständigt, totalt och helt underbart.

Ja. Du behöver det här.


Lisa Miskovsky "Sweet Misery (Laid Remix)"

Etiketter:

posted by miserabilism @ 22:03  
7 Comments:
  • At 14:55, Anonymous Anonym said…

    Hittar ingen som helst likhet mellan "Sweet Surrender" och Lisas "misär", förutom titeln då...

     
  • At 20:03, Blogger Björn Marcel René Bazin said…

    underbar re-mix!

     
  • At 20:12, Blogger Björn Marcel René Bazin said…

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     
  • At 20:30, Blogger miserabilism said…

    Jag raderade Björns sista kommentar, eftersom den sabbade till layouten. Här kommer den, i lite redigerad form:

    & varför klagar du? det e ju bara att kopiera:

    [adressen till Laid-remixen]

    så har du mp3an...capito?
    Ha det så jättebra!

     
  • At 22:08, Anonymous Björn said…

    Jag e ledsen att jag sabbade till layouten; mea maxima culpa & dessutom var det kanske vinyl du letade efter &så & inte mp3...

    Ha det bra iaf & Lisa e bra.

     
  • At 23:30, Blogger miserabilism said…

    Björn: Äh, det är lugnt. Jag fixade bara till så att det skulle se lite snyggare ut. Och ja, jag menade att jag vill ha den på skiva.

     
  • At 13:51, Blogger Björn Marcel René Bazin said…

    Cool, man...det e bara till att ta kontakt med Laid (Johan Andersson och Johan Emmoth) & fråga var man kan få tag på plattan antar jag.

    Iaf, lycka till!!

     
Skicka en kommentar
<< Home
 

© 2006 miserabilism | Blogger Templates by Gecko & Fly.
No part of the content or the blog may be reproduced without permission.

 
lonely girl dekorbild
 

Web This Blog
Om mig


Namn: miserabilism
E-post: miserabilism@gmail.com

Mer information

Senaste inläggen
Arkiv
Här skriver jag också
Länkar
Prenumeration