miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

27 november, 2006

Starlove

Jag kan inte låta bli att fascineras av Bibeln.

Visst. Det är fundamentet i princip hela vårt västerländska samhälle. Våra grundläggande värderingar och vår etik. Vår förkärlek för att bomba folk till vårt sätt att se världen.

Men det är faktiskt mer än så. Jag är fascinerad över vilket enastående formulerat dokument det är. Hur genomgående ospecifikt skriven Bibeln är, så att precis vem som helst kan tolka innehållet precis så att det passar våra egna agendor (helst om dessa inkluderar att klubba ner våra nästor och bomba länder långt bort).

Men det förmodligen allra mest fascinerande med Bibeln (ja, att vi fortfarande rättar en stor del av vår tillvaro efter ett dokument som skrevs för ett par tusen år sen är diskvalificerat här) är hur mycket som skapats utifrån en enda fras. Hela religiösa inriktningar, evighetserier på USA, böcker, musik, vad ni vill. Gärna utbrutet ur sin kontext så att den som vill använda frasen kan bygga in sin egen betydelse i de få orden. Göra dem till sina egna.

På väg hem från jobbet idag lyssnade jag på Stargards "Wear It Out". Som nästan varje gång jag lyssnar på Stargards "Wear It Out" får jag ett omedelbart sug att lyssna på Pete Hellers "Big Love". Betingning, y'all.

Men just den här gången trillade jag av någon anledning in på den inledande tankebanan. För sjuttiotalets rap-DJs fattade ju att det var precis så här det var.

Leta upp ett break. Strunta i resten. Bygg något eget så kommer de. Det spelar ingen roll att det handlar om några få sekunder. Spinn det om och om igen. Ge de lånade tonerna ett nytt liv, ny mening, ny kontext. Leta helst av allt upp något i en mindre känd passage eller skivback, då minskar chansen att någon har hört originalet och kan koppla ihop det du gör med det någon annan gjorde före dig.

Så mycket onödig text bara för att konstatera att Stargards "Wear It Out" är en väldigt bra låt. Men det var i Pete Hellers händer den blev fullständigt magisk i sin loopade ingentinghet. Och förstås allra mest magisk i den tio minuter långa klubbmixen.

Stargard "Wear It Out"

Pete Heller "Big Love"

Etiketter: disco, house