miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

21 november, 2006

Full förnekelse

bild på blaxploitation-inspirerad tecknad kvinna

Lyssnar man på dansmusik måste man rätt ofta försvara sitt musiklyssnande. Till och med människor som detaljpetar i exakt vilken subrock/pop-genre deras artister hör hemma (och inte hör hemma) blir väldigt svartvita när det gäller exempelvis hiphop. Eller dansmusik.

Det brukar rätt ofta kunna sammanfattas med rubriken "dunka-dunka".

Något som jag dessutom ofta i diskussioner fått ta något slags genrekollektivt riddaransvar för är dansmusikens förkärlek för remixer och hur man kan få för sig att köpa singlar med tio versioner av samma låt. Att diskutera hur en smygande hi-hat kan räcka för att lyfta en originalversion till nya höjder. En lite mer accentuerad basgång. En busslast stråkar. Små, små detaljer som kan göra att en singel med tio versioner av samma låt kan bli roligare än ett "riktigt" album med tio "riktiga" låtar. Att inte vilja inse att en remix är mer äkta cover än de flesta covers, eftersom en remix ofta väljer att fokusera på ett element och lyfta fram det för att på så sätt nå närmare låtens egentliga kärna så som remixaren upplever den.

Två remixer som på ytan i det närmaste är identiska kan med obefintliga nyanser skicka iväg originalets sinnesstämning åt två helt olika håll på det känslomässiga spektrat.

Men det är klart. Ibland är ju remixer bara rätt skitkassa. Och det är svårt att förstå varför någon lagt tid på att förstöra det som var fantastiskt. Full Intention. Michael Gray. Jon Pearn. Där kan vi snacka fantastiskt. Mest jämt. Framförallt därför att de lyckas skapa euforibubblande och själfyllda dansgolvsförälskelser mest jämt - oavsett om de remixar eller skapar från grunden.

När det visar sig att "Soul Power" släpps igen i en ny remix i år blir jag förstås själaglad. Ja, ända till dess jag hör resultatet. Där Full Intentions egen version är blodåderpulserande kärlek, om man så vill förlagan till Michael Grays egna och underbara "Borderline", är Kurd Mavericks det rakt motsatta. Stålverket i Oxelösund en regnpiskad måndag i november sedd från sin tråkigaste vinkel.

Just därför väljer vi att helt bortse från den remixen och dansar istället hela natten till den ursprungliga versionen. "Soul Power" har inte släppts i någon ny remix 2006. Så är det. Förträngningsprocessen börjar... nu.

Full Intention feat. Thea Austin - Soul Power (Full Intention Club Mix)

Etiketter: house