miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me
11 december, 2006
Someday
bild på sydafrikansk flicka framför tegelvägg

På många sätt kan George W Bush vara det bästa som hänt den största delen av västvärldens populärmusikskapare. Visst har det funnits andra ledare som gjort sin skörd av tossigheter senaste sisådär 15 åren, men i Bush junior har man fått så väldigt mycket att tycka illa koncentrerat till en enda person. Ett enda lättattackerat mål. En gemensam, yttre fiende är alltid bra att ha, det vet alla. George W Bush inte minst.

Faktum är att jag inte tror att det funnits något som enat musikutövare oavsett genre lika totalt sedan åttiotalets apartheid. Självklart fanns andra mål. Kärnvapen-race och stjärnornas krig, Thatcher, masssvält, nyuppvaknad wannabe-nazism. Bara att välja. Men mer än något kom Sydafrikas apartheid-regim att, bokstavligen talat, ge vid handen svart på vitt ett koncentrat av världens orättvisa. Ett öppet och regimsanktionerat förtryck.

Den musikaliska reaktionen resulterade i ett årtionde där såväl teman som musikalisk riktning kom att handla om fördömande och uppmuntran. Fördömande av apartheid-regimen och en uppmuntran till ANC. Fördömande av västvärldens flathet att ta hårdare tag mot regimen och en uppmuntran till Sydafrikas musiker, inte sällan genom att ge dem möjligheter att spela inför stor publik utanför sitt eget land trots sanktionerna. Artists United Against Apartheid. I ain't gonna play Sun City.

En av de, fortfarande, mäktigaste oavhängighetsförklaringarna var Ce Ce Rogers "Someday", producerad av Marshall Jefferson. Själuppfylld house när den är som allra bäst. Men som så många andra av den tidiga amerikanska housens idag mest klassiska spår var det via Storbritannien jag upptäckte Ce Ces låt - då i form av en cover av M People. M People:s debut håller fortfarande för trevliga lyssningar, men det är förstås "Someday" som är albumets hjärta. En, trots sin rätt originaltrogna tolkning, värdig hyllning till originalet - och dess själ. I Sashas remix lyfts dessutom gospelkören från sin plats i bakgrunden till längst fram på barrikaderna. Och genom att byta ut ett enda ord i texten gör Heather Small låten till sin egen.

Free from the pressure and the prejudice
we can change it all with tenderness
There'll be no void between black and white
we'll be able to walk the streets at night

I won't be fooled while someone dies of starvation
the whole world will be my nation
We will walk hand in hand
I go to South Africa and be called woman

Someday we'll live as one family
in sweet harmony
Someday if we all pull together
we will all be free


M People "Someday (Sasha's Master Mix)"

Etiketter:

posted by miserabilism @ 20:12  
3 Comments:
  • At 00:51, Blogger peterok said…

    Alltså Ola, du får inte den uppskattning du förtjänar. Vi är många här ute som tysta knyter näven i fickan och tänker att "Ola, den killen förtjänar fan så mycket mer kärlek än vad han får".

     
  • At 10:25, Blogger miserabilism said…

    Jag satsar hårt på att piska upp massorna i en blind dyrkansfrenesi med skyskrapsfasadshöga bilder av mig överallt. Min pensionsplan är att annonsörer kommer att trängas för att få vara med här så att jag bara behöver luta mig tillbaka och räkna mina pengar medan nya texter slumpgenereras fram via en sofistikerad version av "the olalizer".

    Eller: tack för uppskattning. Italo-tack tillbaka åt ditt håll.

     
  • At 19:16, Blogger Debector said…

    can't understand the whole thing but the main message.
    nice post and nice track selection, i love "someday",
    thank you.

     
Skicka en kommentar
<< Home
 

© 2006 miserabilism | Blogger Templates by Gecko & Fly.
No part of the content or the blog may be reproduced without permission.

 
lonely girl dekorbild
 

Web This Blog
Om mig


Namn: miserabilism
E-post: miserabilism@gmail.com

Mer information

Senaste inläggen
Arkiv
Här skriver jag också
Länkar
Prenumeration