music gets the best of me, but you get the rest of me
22 januari, 2007
Filter i tunnelbanan
Det känns som att det är rätt mycket som går sådär i linje med hur det var tänkt just nu i mitt liv. Just nu är det ju exempelvis 22 januari. Det betyder att jag skulle haft klar min lista över väldigt bra låtar från 2006. Det har gått sådär att få färdigt den. Idag skulle jag fokusera och fylla iPoden med låtar jag skulle skriva om, mentalt, på jobbet. Det gick sådär.
Hur många gånger jag lyssnat på den här enda låten av och med Linus Loves idag vet jag inte. Min iPod skulle förmodligen kunna tala om det för mig, men jag vill nog inte veta.
Linus Loves gjorde ju en av de bästa låtarna 2005 med sin "VH1", men det är inte den som jag spelat alldeles för många gånger, en dag då jag hade planerat att ägna mig åt 2006. Istället blev det 2003 års "Stand Back". Med sång av Sam Obernik. "It Just Won't Do", ni vet.
Att "Stand Back" låter som ett Falke/Braxe-möte gör förstås ingenting. Inte heller att inledningen låter precis som Pet Shop Boys "Was That What It Was". Eller att det finns la-la-la-la-la-sång. Sådär glädjesprudlande vemodig som gör att jag faller varenda gång. Eller vemodigt solskinande. Beroende på vilken kanal som är inzappad.
Ni vet scenen sist i "The Last Days of Disco"? På tunnelbanan. Precis så kände jag mig på vägen hem idag. Eller ja, större delen av dagen. Tack vare den här.
Dessutom är videon fantastiskt gullig. Som en bonus.
