Jag har faktiskt ingen aning om vad det här är. Eller snarare, vem eller (gissningsvis) vilka som döljer sig bakom "G-Men". Som "executive producer" står Tony Camillo, känd från discoerans Tony Camillo's Bazuka och som producent till bland andra Martha Reeves och Gladys Knight & The Pips.
Som låtskrivare och producenter står Lesley och Dippolito. Det senare känns så ovanligt att jag skulle bli förvånad om det inte är Bernardo Dippolito det handlar om. Med tanke på att han ungefär vid den här tiden arbetade för Casablanca så känns det rätt solitt. Lesley verkar däremot vara svårare att dechiffrera.
Tolvtummaren är oavsett vilket utgiven av T.C. Records (en vågad gissning är att "T.C." i det här fallet står för just Tony Camillo. Allt det här skulle med andra ord tala rätt mycket för en produkt av den amerikanska discon - men det här låter så mycket tidig italo disco som det bara går. Blandat med ett stänk electro, lite rap och röstförvrängarlåda. Riktigt bra grejer alltså. Att sången är det minst roliga gör att italo-stämpeln passar ännu bättre: allt för ofta när det handlade om italo lät sångarna som avdankade rocksångare som hoppades få liv i en falnande karriär igen (varför någon nu kan få för sig att ansträngd raspsång är grejen med stort "G"). Kort sagt är väl "Dippolito" både helt rätt och helt fel i sammanhanget.
A-sidan blir lite väl baktung. Desto roligare blir det på b-sidans "When I Dream". En smältdegel av sendisco, maskinsoul, hiphopkänningar och proto-freestyle. Kort sagt skitbra, alltså.
G-Men - When I Dream
(For the Love of Jof är en resa genom digitaliserandet av en hel hög vinylskivor som dagensskiva-forumveteranen jof dumpade på min hallmatta eftersom han hade tröttnat på att ha dem liggande)Etiketter: Bernardo Dippolito, disco, For the Love of Jof, G-Men, Italo disco, Tony Camillo |