miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

24 oktober, 2006

"And I Loved You"

Foto av Arnold Jarvis, © arnoldjarvis.com

Äh. Efter att jag skrev om Arnold alldeles nyss kunde jag inte hålla mig. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den nu. För många. Inte tillräckligt många.

Tillsammans med "Tears" är "And I Loved You" en av de allra främsta anledningarna till att jag är så ohjälpligt betagen av housen och alla hennes vackraste sidor. I båda fallen är det Satoshi Tomiie och Frankie Knuckles som skapat magin. I båda fallen är det två av housens bästa och varmaste röster vid mikrofonen. I "Tears" heter han Robert Owens (som också varit med och skrivit "And I Loved You").

I "And I Loved You" tillhör rösten Arnold Jarvis.

Egentligen räcker det bara att lyssna på basgången. Trumman och basen. En värme och en puls som nästan bara Larry Heard lyckats förföra fram ur maskiner. Sedan duetten mellan de försiktigt lagda elpianoackorden och stötarna ett andra, än mer vackert metalliskt, piano. Den försiktiga hi-haten som gömmer sig allra längst bak. Och så förstås texten, som framburen på Arnolds fantastiska stämma blir en av de sorgligaste som plitats ned av en ensam penna någonstans, någon gång.

Som vanligt är den sju minuter långa "classic club"-mixen man mest vill ha, men det är bara i radiomixen som det fantastiska pianosolot finns med. Egentligen behöver man ju båda två, just därför.

Eftersom ni redan beställt "Fierce Angel"-samlingen och ni nu dessutom kommer köpa Arnold Jarvis-samlingen "Collection" (eller varför inte Underground Dance Artists United for Lifes skiva?) är jag så snäll att jag ger er "And I Loved You" här. Det finns alltid någon som behöver någon att hålla om.

Satoshi Tomiie feat. Arnold Jarvis "And I Loved You"

Etiketter: house