miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

15 november, 2005

Tio tokbra 2005:46

"Don't wait when you really love someone
Don't wait when you know you care
Don't wait until you're sorry
Don't wait until there's no one there"

10 låtar, 38 minuter, 38 MB:
Ladda ner

01. Robert Owens "Don't Wait" (1990)
Roberts enda album från 1990 var tyvärr inte lika bra som Robert själv, men här fanns några odödliga pärlor. Blå "Don't Wait" var en av dem som med all tydlig önskvärdhet visar varför Robert är en av de allra största housevokalisterna.

02. Valerie Etienne "Misunderstanding (Roger’s R-Senal Mix)" (1999)
Jag minns inte ens längre hur originalversionen av "Misunderstanding" lät, men det spelar mindre roll. Det var med Roger Sanchez fingertoppskänsla som Valeries historia om svek och ånger fick sin hjärtevarma förpackning.

03. Colette "What Will She Do for Love (Kaskade's Big Room Mix)" (2005)
Om man lyckas få ombord Kaskade på remixtåget verkar det svårt att misslyckas. Chicago-Colette, när hon släpper skiva utan prefixet "DJ", fick inte bara en utan två remixer från Kaskade och storrumsmixen är den bästa och mest vemodiga. Colettes album "Hypnotized" är värt att kolla in i sin helhet (lyssna på Colettes sida).

04. King DK "Can't Read Your Mind (Tinderbox Radio Mix)" (2005)
Senaste "Beach House"-samlingen bjöd som vanligt när det gäller Hed Kandi på några trevliga nya bekantskaper. Jag hade varken koll på King DK eller remixande Tinderbox innan, men om vi kan vänta oss mer blå disco med samma visksmekande känsla känns det som att jag gärna tar emot mer.

05. Lisa Stansfield "8-3-1 (David Morales Club Mix)" (2001)
Det finns bara en Lisa, det vet ju alla. När världens bästa Lisa får hjälp av världens bästa David Morales kan resultatet inte bli annat än sprudlande. Glädjebubbel i samma rosa-moln-bomullshimmel som "Change".

06. Cheryl Lynn "Sweet Kind of Life (Audiowhores Remix)" (2005)
Att Mary J Blige och Will Smith spelade in Cheryls mest odödliga låt till filmmusiken till "Shark Tale" var beundransvärt, men ännu roligare var att Cheryl själv fick med en ny låt på samma album. En låt skriven och producerad av inga andra än Jimmy Jam och Terry Lewis. Sedan kom Audiowhores och gjorde en ännu bättre version bestående av lika delar champagne-bad i lyxsviten och regnkall ensamhet i gränden runt hörnet.

07. Ben Delay & Sven Last "Again (Original Mix)" (2004)
Visst, det är fel på många sätt, men varenda gång jag ser namnen Ben Delay och Sven Last bredvid varandra kan jag inte låta bli att tänka på MC Miker "G" & DJ Sven. Särskilt som filtret i "Again" är rätt långt ifrån "Holiday Rap", såväl vad gäller sound som stämning. Att tolvan gavs ut av skivbolaget Poolboy och att Sven Last också släpper saker under namnet Male Funk (som ep:n med det finstämnda namnet "Bitch EP") är ett plus i kanten.

08. C-Mos "2 Million Ways (Axwell Remix)" (2005)
Originalversionen är händerna-i-luften-vemod med balearic-vibbar och latinoblås à la "Domino Dancing". När Axwell var klar med sin version hade festen styrts upp, filterknorrandet kallats in för extratjänstgöring och hela alltet skickats till en annan planet. Båda versionerna är omistliga.

09. Spiller feat. Sophie Ellis-Bextor "Groovejet (If This Ain't Love) (Spiller's Extended Vocal Mix)" (2000)
Sophie har ju fortfarande aldrig varit coolare, varken sångmässigt eller utseendemässigt, än när hon satte ord till "Groovejet". Inte helt förvånande var det ju en italienare som plockade upp Carol Williams "Love Is You" och gjorde den bättre än den varit någon gång tidigare. Dessutom är jag ibland övertygad om att videon till "Groovejet" gav Sofia Coppola inspiration att spela in "Lost in Translation". Att Sophie kom att heta Sophie Ellis-Baxter på singeln är på något sätt bara gulligt.

10. Jazztronik "Tiger Eyes" (2004)
Och på tal om att plocka russinen ur musikkakan är förstås japanerna oslagbara mästare på det. Ryota Nozaki har släppt en hög album som Jazztronik, i gränslandet mellan jazz och house. Ibland med lite väl såsigt resultat, men när han fått till det har vi bjudits på bländande musik. Och när schlagerhöjningen kommer precis i slutet av "Tiger Eyes" öppnar sig himlen och discostråkarna regnar ner över världens folk. I en värld där det regnar discostråkar finns det väldigt lite som kan gå fel.

posted by miserabilism @ 00:49