miserabilism

music gets the best of me, but you get the rest of me

23 oktober, 2006

Regn, gud och övergivna planer

Alltså, Gud hatar verkligen mig. Så fort jag ens tänker orden "regn", "cykel" och "jobbet" i ungefär samma mening öppnas kranarna.

Jag skulle på shoppingspree efter jobbet. Eller ja, ner och shoppa byxor åtminstone. Halvvägs till Fridhemsplanerna var de planerna definitivt begravda. Tips: när allt låter "slosh, slosh, slosh" är det en dålig dag att prova kläder.

Fast samtidigt gillar jag ju regn. New Order-Bernard sa det ju bäst:

I've been walking in the rain just to get wet on purpose
I've been forcing myself not to forget just to feel worse

Ska det vara miserabelt ska det vara miserabelt på riktigt.

Fördelen med regn att regn är som gjort just för den där musiken som inte alls passar när det är varmt och solsken. Därför lyssnade jag på "Running Up That Hill" hela vägen hem.

Kate. Fantastiska Kate.

Men Kate stod bara för hälften av låtarna. De varannangånger det blev dags för extended-mixen (R.I.P.). Däremellan var det Andrew Poppy och Claudia Brücken som stod för magin. Ja. Propaganda-Claudia.

Ett piano och en röst. Allt som behövs för att skapa ilningar som inte bara är regn som letar sig innanför tröjan.

It doesn't hurt me.
Do you want to feel how it feels?
Do you want to know, know that it doesn't hurt me?
Do you want to hear about the deal that I'm making?

Ett piano. En röst. I en desperat klängande dans där ingen vill vika sig. Släppa taget. Erkänna nederlaget när kärleken vittrar i bitar runt omkring.

Is there so much hate for the ones we love?
Tell me, we both matter, don't we?
You, it's you and me.
It's you and me won't be unhappy.

Det fantastiska crescendot som piskar sig själv allt hårdare, allt kallare. Och så, 2,50 in, rycks allt undan. Claudia kryper ihop framburen bara på en övergivet angslagen tangent. Viskande. Bedjande. Långt efter det att stoltheten diskret smugit ut genom en av nödutgångarna på sidan.

C'mon, baby, c'mon darling,
Let me steal this moment from you now.
C'mon, angel, c'mon, c'mon, darling,
Let's exchange the experience, oh...

Sådär omöjligt vackert som musik bara kan vara under några få darrande sekunder när precis alla förutsättningar är rätt. Sådär omöjligt vackert som det bara kan vara när världen omkring är så eländig som det nästan bara går.

Lyssna själv på Claudias och Andrews fantastiska version.

Passa också på att titta på Kates fantastiska video till "Running Up That Hill" (innan youtube hinner plocka bort den).

Etiketter: pop